Efter en separation måste föräldrar fundera på frågorna om var ett barn ska bo och hur mycket umgänge barnet ska ha med den andra förälder. Hur umgänget ska se ut kan bestämmas genom att föräldrarna träffar ett avtal som familjerätten (socialnämnden) godkänner eller genom att domstolen fattar ett beslut. Om föräldern som barnet bor hos vägrar att följa en dom, ett interimistiskt beslut eller ett avtal som socialnämnden godkänt avseende ett barns umgänge med den andra föräldern kan umgängesföräldern ansöka om verkställighet hos tingsrätten. Detta förklaras närmare nedan.
Ett annat tvångsmedel, förutom vite, som domstolen kan besluta om är hämtning av barnet med hjälp av polis. Detta får domstolen besluta om under förutsättning att verkställighet inte annars kan ske och barnet har ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern.
Eftersom hämtning är en mer ingripande åtgärd ska vitesföreläggande ske i första hand. Hämtning utan föregående vitesföreläggande ska endast ske i rena undantagsfall. Hämtning är en mycket ovanlig åtgärd i dessa situationer och förekommer i mycket få fall eftersom det ofta kan antas strida mot barnets bästa.
Domstolen kan även bifalla ansökan om verkställighet utan att förena beslutet med någon tvångsåtgärd om det bedöms vara tillräckligt.
Syftet med ett vitesföreläggande är att boendeföräldern ska medverka till att umgänge sker i enlighet med en dom eller ett interimistiskt beslut om umgänge. Om boendeföräldern ändå inte medverkar till sådant umgänge kan den förälder som ansökt om verkställighet ansöka om att domstolen ska utdöma vite enligt beslutet om verkställighet. En förutsättning för att vitet ska kunna dömas ut är att vitesföreläggandet vunnit laga kraft, att motparten delgivits föreläggandet personligen samt att denne har kunnat fullgöra sin skyldighet att medverka till umgänge.
Domstolen kan i en sådan situation också förelägga nytt och högre vite alternativt besluta om hämtning.
