Verkställighet av umgänge – när ett beslut inte följs
Umgängessabotage är när en förälder hindrar umgänge som en domstol beslutat om eller som föräldrarna träffat avtal om via familjerätten. Det kan t.ex. vara umgängessabotage om en förälder inte lämnar barnet till skolan på umgängesdagen eller inte överlämnar barnet för umgänge till den andra föräldern. Upprepat umgängessabotage ses ofta som negativt av tingsrätten och som umgängesförälder kan man ansöka om verkställighet av umgänget för att tvinga boendeföräldern att följa beslutat umgänge.
Ett annat tvångsmedel, förutom vite, som domstolen kan besluta om är hämtning av barnet med hjälp av polis. Detta får domstolen besluta om under förutsättning att verkställighet inte annars kan ske och barnet har ett särskilt starkt behov av umgänge med föräldern.
Eftersom hämtning är en mer ingripande åtgärd ska vitesföreläggande ske i första hand. Hämtning utan föregående vitesföreläggande ska endast ske i rena undantagsfall. Hämtning är en mycket ovanlig åtgärd i dessa situationer och förekommer i mycket få fall eftersom det ofta kan antas strida mot barnets bästa.
Domstolen kan även bifalla ansökan om verkställighet utan att förena beslutet med någon tvångsåtgärd om det bedöms vara tillräckligt.
Syftet med ett vitesföreläggande är att boendeföräldern ska medverka till att umgänge sker i enlighet med en dom eller ett interimistiskt beslut om umgänge. Om boendeföräldern ändå inte medverkar till sådant umgänge kan den förälder som ansökt om verkställighet ansöka om att domstolen ska utdöma vite enligt beslutet om verkställighet. En förutsättning för att vitet ska kunna dömas ut är att vitesföreläggandet vunnit laga kraft, att motparten delgivits föreläggandet personligen samt att denne har kunnat fullgöra sin skyldighet att medverka till umgänge.
Domstolen kan i en sådan situation också förelägga nytt och högre vite alternativt besluta om hämtning.