Innan 2020 var eget bruk den dominerande kategorin bland de anmälda narkotikabrotten, därefter har innehav utgjort den största delen. Innehav av narkotika var den mest förekommande brottstypen år 2023 av samtliga anmälda narkotikabrott och utgjorde 52 % av de anmälda narkotikabrotten. I denna artikel förklaras vad ringa narkotikabrott är för brott och den rättsliga processen när en person blir misstänkt för ringa narkotikabrott.
Enligt svensk rätt är det olagligt att både bruka (använda) och inneha narkotika. Regler om narkotikabrott regleras i narkotikastrafflagen (1968:64). Enligt 1 § döms den som innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika för narkotikabrott i högst tre år. I 2 § regleras att om brott enligt 1 § med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter är att anse som ringa, döms för ringa narkotikabrott till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om en person blir misstänkt för ringa narkotikabrott inleds det en förundersökning. Under förundersökningen kommer förhör att hållas med personen avseende misstanken, varefter den misstänkte får möjlighet att avge sin inställning och omständigheterna kring aktuellt händelseförlopp, om denne således vill. Som misstänkt har den enskilde ingen skyldighet att yttra sig vid polisförhör (Läs mer i artikeln Vad har jag för rättigheter vid polisförhör?).
Det kan vara så att åklagaren beslutar om att meddela ett så kallat strafföreläggande i stället för att väcka åtal. Det kan vara aktuellt om brottet är erkänt och om brottet är av mindre allvarligt slag, såsom misstanke avseende ringa narkotikabrott. Genom att godkänna ett strafföreläggande erkänner personen brottet och accepterar påföljden, vilket innebär att det inte blir någon förhandling.
När förundersökningen avslutats kan åklagaren väcka åtal eller lägga ned åtalet. Om åklagaren väcker åtal mot den misstänkte blir det ett mål i tingsrätten. När ärendet blivit till ett mål i tingsrätten kommer den misstänkte kallas till förhandling alternativt beslutar tingsrätten att handlägga målet skriftligen. Bedömningen görs av tingsrätten utifrån omständigheterna i målet.
Oavsett kommer den misstänkte få en möjlighet att yttra sig över utredningen och bevisningen som finns mot denne. Den misstänkte får även möjlighet att åberopa egen bevisning.
Påföljden, dvs. straffet för ringa narkotikabrott, bedöms individuellt utifrån omständigheterna i respektive mål. Rätten tar vid påföljdsbestämning bland annat hänsyn till brottets art och tidigare brottslighet. Vad gäller narkotikabrott och specifikt ringa narkotikabrott är det vanligaste, vid en förstagångsförseelse, att påföljden blir böter. Brukande av all sorts narkotika föranleder 30 dagsböter. När det gäller innehav av narkotika baseras antal böter på narkotikasort samt mängd. Exempelvis om en person döms för innehav av två gram cannabis hamnar dagsboten på 40. Vad dagsbotens totala belopp blir baseras på den enskildes ekonomiska situation. Du kan läsa mer om skillnaden mellan narkotikabrott och grovt narkotikabrott i vår tidigare artikel.
Du har alltid rätt att ta hjälp av en advokat eller en jurist när du är misstänkt för ett brott men ibland måste du betala själv för advokatens arbete. Du kan framställa önskemål om en offentlig försvarare till polisen. Offentlig försvarare förordnas av tingsrätten och staten betalar då kostnaden under utredningen. I mål om ringa narkotikabrott tenderar tingsrätten dock sällan att utse en offentlig försvarare med tanke på målets mindre omfattning. Det kan dock finnas särskilda skäl som gör att du förordnas en offentlig försvarare.
Du har dock alltid rätt till en privat försvarare, vid förhör och rättegång. Du betalar då själv för arbetet initialt men kan yrka på ersättning för hela eller delar av kostnaden om du frias från brott.